Tävling-Gösadraget!

Vertikal och trolling-tävlingen anordnad av SFK-Spinn, Gösadraget, gick av stapeln på självaste nationaldagen lördagen den 6 Juni. Något vi sett fram emot sen vi anmälde oss och första tävlingen för året.
Väl framme är det dags för skepparmöte och lite genomgång av regler med mera innan startskottet går kl 09.00. Men först iläggning av båten.

Båten parkerad för skepparmötet

Många båtar i hamnen.

Härligt att se så många på en tävling, som förra året bestod av ca 15 ekipage. Den har växt till sig till dubbla storleken i år med 33 båtar anmälda. Det är andra året som vi deltar, men tävlingen har anordnats i flera år tidigare.
Förra året kom vi på en tredje plats, kan det bli bättre detta året tro? Sjön är väldigt svårfiskad och det är väldigt många talanger med i år. Många av dem vet vi är väldigt duktiga vertikalfiskare. Bara att ge sig ut och ge det bästa man har.

Många trevliga människor!

Snart går startsignalen och vi diskuterar hur vi ska lägga upp dagen och kommer fram till att satsa på 3 st godkända fiskar, då känner man att man är med i spelet i alla fall. Reglerna var att fånga längst antal cm gös, du fick räkna de tre längsta du fångat. Även pris för längsta gös.

Kusinerna Aspegren precis innan start.

På väg mot öppet vatten.

David koncentrerad på körningen

Vi kommer fram till ett ställe som vi tror kan fungera, och vi är inte ensamma om att tro det. Här ligger redan ett flertal andra båtar som håller på att rigga sina spön. Sara riggar sitt Abu Garcia, Veritas-spö med favorit jiggen, Toxic Tomato, från Westin. David plockar fram alla möjliga färger för att kunna byta jigg så fort som möjligt om det skulle behövas. Alltid bäst att vara förberedd när det är tävling, all tid är viktig då.
Redan efter 40 minuter in i tävlingstiden så ser vi en båge på lodet och provar lyckan. Den smackar på lätt på Davids spö. Vi ser den komma upp i vattnet och tittar på varandra och ler. 64 cm, sjön kanske inte är så svårfiskad ändå, säger vi till varandra. Mäter och fotar snabbt fisken och släpper i den igen så fort som möjligt. Skickar in vårt bidrag och får den godkänd av kontrollanten. Nu är det ju bara att ta två godkända till så kanske vi har en chans!

64 cm, fisk #1

Men så lätt var det inte minsann. Efter det ekot så hittar vi knappt ett liv. Adrenalinet som hade börjat komma igång med tävlingsinstinkten efter första fisken sinade efter en timmes letande. Modet började sjunka och vi tittade uppgivet på lodet. Suck, vi har inte en chans här. Men så ser vi en fin båge torna upp sig i skvallerfönstret och jakten på nästa fisk börjar. Sara släpper ner sin tomat-jigg och försöker få fisken att hugga, men nej den är tjurig. David provar med sin som han har riggat och smack, den sitter med ett mothugg som får hela båten att gunga. Vi skrattar högt och håvar fisken som ser större ut än den första vi tog. Mycket riktigt, hela 73! cm, vi har ökat med 9 cm. Och adrenalinet börjar än en gång pumpa i kroppen. Tävling eller inte så är det en fantastisk känsla att ta en fisk när det annars är trögt fiske. Där tändes hoppet igen.

73 cm, vår längsta fisk

David med fisk #2

Vi kör vidare och glor ändlöst in i loden tills ögonen börjar bli fyrkantiga. Men ser inte fler fiskar för det tyvärr. Vi hade rätt från början, sjön är svårfiskad. Efter två timmars letande så ser vi ett fint eko igen, får in en bra träff. David släpper ner men fisken vill inte ha. Vi fortsätter att följa efter fisken, ganska aggressivt nu när vinden har börjat ta i lite. Får in en bra träff igen och Sara släpper ner sin jigg. PANG! Med ett mothugg så spöt har ett spöböj man drömmer om försöker Sara att börja veva, men det går inte, känns som att jiggen sitter i botten. Försöker dra spöt uppåt, men inget händer. Måste va en gädda säger vi till varandra, och plötsligt så lossnar greppet. Trodde på allvar att fisken klippt av linan och svalt jigg och hela skiten. Vevar upp och ser att jiggen fortfarande hänger kvar. Hittar fisken snabbt igen och skickar ner ytterligare en gång. Fisken biter igen, men tyvärr får jag inte till mothugget och fisken lossnar igen. Skriket hörs nog fortfarande ekande över sjön. Modet sjönk till botten med fisken och vi tittar på varandra och suckar. Vad gör vi nu? Två och en halv timme kvar att fiska. Bara att kämpa på.

David håller hoppet flytandes.

Vi fiskar vidare och säger: Bara en godkänd fisk till så är vi i alla fall med och tävlar, annars har vi ju inte en chans.Vinden tar i ordentligt och man får verkligen kämpa för att lyckas parkera över fisken. Med mindre än 2 timmar tävlingstid kvar börjar vi bli smått oroliga att vi inte ska lyckas fånga 3 godkända fiskar men till slut hittar vi ett vettigt eko i blåsten. Efter en del trixande med båten lyckas Sara få in en bra träff. Det märks att fisken är smått tjurig så Sara får jobba på för att lyckas trigga den till hugg. Men tillslut sitter jiggen i mungipan på fisken och vi kan håva den för fotografering och mätning. Skickar in vårt tredje bidrag och nu är vi med och kämpar. Kan vi hitta en fisk till som är mer än 64 cm? Det är ju trots allt nån timme kvar... det gör vi inte.

Fisk #3

Vi bestämmer oss för att köra in och ta upp båten innan prisutdelningen börjar. Vi pratar nervöst med varandra på vägen in. Hur har det gått för de andra? Hur ligger vi till? Jaja, vi har gjort vad vi har kunnat. Alltid kul att få komma ut med båten och fiska.
När väl fått upp båten i blåsten går vi bort och pratar med de andra. Enligt dem ligger vi bra till, men vem vågar hoppas.

Prisutdelningen
På tredje plats kom Team TWK Aspegren, Daniel Aspegren och Niklas Aspegren.

Daniel och Niklas på tredjeplats! Grattis grabbar!

På andra plats kom Team Scandica, Pontus Bengtsson och Anders Jakobsson.

Team Scandica knep andraplatsen! Grattis!

Helt oväntat faktiskt så kom vi själva på första plats, och vi tog även hem priset för längsta fisken. Med den fina gösen på 73 cm. För längsta fisken fick vi en fin, handgjord, glasskulptur av en gädda.

Totalt fick vi ihop 209 cm gös.